Alla inlägg den 16 juni 2010

Av nobimbosallowed - 16 juni 2010 20:46

Det är svårt att blogga. Skitsvårt. Det är inte svårt att skriva. Men det är svårt att skriva vad man vill.


För man vill ju ha läsare. Man sprider sitt budskap till kreti och pleti. Förhoppningsvis mest till kreti (om det nu är det som räknas som positivt). Och så öppnar man sin dörr för vänner, familj, bekanta och okända.


Okända får läsa hur mycket de vill. Nära vänner får också läsa allt. Men resten då?


Gjorde tabben att blotta mig för nämna Kreti och Pleti. Och med detta gjort följer plötsligt ett ansvar. Då måste jag upprätthålla min fasad. Inte som präktig, det tror nog ingen. Men som ständigt PK. Jaa, jag är PK av naturen - oftast....


Men ibland vill jag inte vara det. Ibland vill jag få vara förbannad eller jätteledsen. Och det vill jag inte att mina bekanta ska känna till.


Jag vill gärna vara det för dig! För du är antingen okänd eller en av mina få förtrogna.


Jag vill inte censurera mig. Men samtidigt vill jag ju ha läsare. Nu prioriterade jag dock att inte censurera mig. För faktiskt så skriver jag för MIN skull, inte för din, eller mina bekantas.


Så här är jag nu. Splitterny. Och go som aldrig förr.


Välkommen! Såvida du inte är en bimbo alltså. För silikonläppar som tuggar tuggumi och pratar dagens outfit göra sig icke besvär.


Men annars, VÄLKOMMEN!

Av nobimbosallowed - 16 juni 2010 19:37

Jag har haft många både kvinnliga och manliga vänner som är bi- el homosexuella. Ingen av tjejerna har varit så kallad "butch". Ett smeknamn/öknamn som vissa tjejer gillar att kalla sig medan andra blir sårade av det.


"Vi utanför" har ändå en bild av sk butch-flator kontra "vanliga" flator. Vi har många frågeställningar och funderingar som inte allt för sällan rör ifall de verkligen är lesbiska eftersom de verkar gilla män med kvinnligt kön.


Jag skäms och jag rodnar över min dumhet! Jag hoppas innerligt att jag aldrig yppat mina terorier för mina lesbiska vänner, för då måste jag nog tyvärr gå och dö av skam, vilket vore väldigt tragiskt för mina söner...


På mitt jobb finns en tjej som på inte allt för långt håll ser ut som en man. Kort hår, manliga kläder och ungdomligt manlig gång.

Men...På nära håll ser hon mjuk och vänlig ut i ansiktet, om än med lite maskulina drag. Hon är otroligt söt - trots tråkig frisyr och osminkad. Och fantastiskt kvinnlig i sitt sätt att vara och prata. Hon är så trevlig, mjuk och omtänksam och gullig att man nästan blir förälskad i henne.


Hennes fru är likadan. Hon ser ut som en karl och hon går som en karl. Om hon kysser som en karl ska har jag däremot ingen aning om.


Jag har plötsligt fått alla fördomar på skam. Jag har någon gång funderat över de fullvuxna pojkflickorna och deras maskulina stil.


Nu vet jag. De är inte ett dugg maskulinare än vad jag är! Kanske halvbra exempel eftersom även jag kom osminkad och med rufsigt hår till jobbet idag...


Men jag är fåfäng och älskar att sminka mig och bleka håret och ha coola frisyer och snygga kläder. Men ibland skulle det vara jävligt skönt att komma med en frisyr som gör sig självt, ingen make up och bara jäkligt bekväma kläder - hur de än ser ut. Precis som min jobbarkompis alltså....

Tidigare månad - Senare månad
Skapa flashcards