Fick en utmaning av Riesling. Tackar, jag antar utmaningen!

Så nu ska jag försöka skriva utan att tänka igenom och analysera och bli allt för präktig eller pretantiös.... Skitsvårt ju!

KÄRLEKEN I MITT LIV är mina barn. Skittråkigt svar, men det sanna. Hoppas att jag i framtiden även kommer att vara mottaglig för "vuxenkärlek" i mitt liv och inte förvandlas till den bitterfitta jag (än så länge?) på skämt kallar mig för.

MIN FAVORITFÄRG  är alla starka, sprakande, klara, härliga färger - förutom orange (?). Jag har varit allergisk mot färgen sedan jag var pytteliten och sorterade bort den i tuschpennefodralet. Och trots att jag kan se en vacker, härlig, stark orange färg så säger liksom hjärnan stopp och tillåter sig inte att tycka om den och vill genast ta bort den. Som tur är gäller detta bara just orange - och inte människor! ;)

JAG ÄR FANTASTISKT GLAD att jag har både hjärta och hjärna, eller mer korrekt uttryck både empati, inlevelesförmåga och intellekt. Att jag har lätt att skratta hysteriskt och gråta förtvivlat och kan tänka självständigt och kritiskt.

JAG VET FORTFARANDE INTE  varför man läser så himla mycket kemi på högstadiet och gymnasiet och när det är tänkt att man ska ha användning för det.

MIN DRÖM  är att få råd att köpa och rusta upp ödetorpet, (med den fantastiska stora tomten med klätterträd, backar, berg och springyta) som jag sneglat på och suktat efter i hundra år, när barnen fortfarande är små. Och att min mellanstadielärares ord i min svenskabok när jag gick ur sexan "dina författartalanger kommer göra dig i vida världen känd" slår igenom. Jag ska bara börja skriva först.......

JAG TROR  att man blir vad man tänker

JAG KOMMER FÖRMODLIGEN ALDRIG  att ge upp hoppet om mänskligheten. Jag vill så gärna tro att jag har rätt när jag säger att människan är god - och att alla förtjänar en andra chans och faktiskt kan förändras. Jag kommer förmodligen heller aldrig att sluta dregla över bilkartor, helst de detaljerade.

Dessutom vill jag lägga till en egen (om man får göra det i en utmaning):

JAG ÄR TACKSAM över att jag och mina barn har ett sådant fantastiskt liv nu. Vi är trygga och tillfreds.

Jag är tacksam att vi har en familj som älskar oss och som finns där när vi behöver dem och i vardagen - och när de bara stör.  

Jag är tacksam över att vara självförsörjande, att vi har ett härligt hem att sova gott i. Vi har ingen eller inget att vara rädda för längre.

Jag är tacksam över att Charlies syster Lola och K finns i mina liv. Fantastiska, underbara vänner som jag kan gapskratta och gråta eller "bara vara" med och där vi accepterar och respekterar varandra för att vi är precis de människor vi är. Även om vi lever, och har levt, skilda och olika liv (oftast långt ifrån varandra) så har vi erfarenheter som gör att vi förstår varandra, stöttar varandra, uppskattar varandra och finns där för varandra. Tack kära ni!   

Sorry Charlies syster Lola, sorry men det är min blogg och jag gör vad jag vill så därför gör jag det igen. Bara för din skull:     Hehehe!

Hoppsan Kerstin, det blev både präktigt och pretantiöst. Bara att inse att det är sådan jag är. Åtminstone i dagens sinnesstämning....

jag utmanar ingen utan hoppas att mina favoritbloggare redan fått utmaningen och antagit den så att jag hittar mer om er hos er.