Direktlänk till inlägg 13 november 2010

Ja banne mig, livet är vackert!

Av nobimbosallowed - 13 november 2010 08:24

Varning! Nu kommer en klämkäck hurtblogg. Känsliga läsare bör omedelbart lämna sidan.


En "gammal" vän till mig, Mustafa, svarade alltid på frågan om hur läget var:

"Jotack, livet är vackert. Man ska inte klaga. Jag är glad faktiskt." 


Vi brukade fnissa bakom hans rygg åt detta svar - eftersom svaret alltid var detsamma, oavsett tid på dygn, årstid eller tillfälle.


Så förra helgen började jag djupanalysera mitt liv på allvar. RIktigt gräva i detaljer - positiva och negativa händelser. Och vad kom jag fram till? Jo, att käcka Mustafa har helt rätt!


Det händer skit i livet som man gärna klarat sig utan, men på det stora hela är livet väldigt vackert. Och skiten man varit med om har också format mig som människa. Det har gett mig visdom, erfarenhet och förståelse för andra som jag aldrig haft utan dessa hemska erfarenheter. Och visst har jag anledning att vara glad åt livet.


När jag ser på mitt liv nu så är det faktiskt ALLT som jag föreställde mig som barn att det skulle vara som vuxen. Ok, några barn färre, ingen man (längre) och ingen bondgård som jag kollektivt skulle dela med min jämnåriga kusin (fniss). Men bortsett från det så har jag ALLT.


Jag har barn. Det är bannemig inte alla förunnat. Jag har dessutom två barn som duger alldeles som de är.

Mannen jag hade förvandlades visserligen till en grym människa. Men han är ute ur mitt liv och är dessutom nästintilld återställd nu, åtminstone så återställd så att han duger utmärkt som då-och-då-pappa (dock är jag alltid med under vistelsen) åt mina barn. Och vad han än gjort mot mig så har han också gett mig det bästa jag har: mina två barn.

Så hata kan jag inte - och VILL inte. Förakta? Ja, i mina svaga stunder, men oftast inte det heller längre. Men inte hata.


Jag har ett jobb som jag trivs med. Jag inte bara trivs med det förresten. Jag älskar det! Jag gillar vår avdelning med alla personligheter och vi kompletterar varandra perfekt. Konflikter blossar aldrig upp eftersom vi tar itu med dem omedelbart och reder ut dem.


Jag är självförsörjande. Jag kan kanske inte ta familjen och dra på all-inclusive-semester ett par veckor. Min ekonomi är dramatiskt försämrad mot tiden före barn när jag hade mitt grymt fetalvlönade jobb. Men jag har pengar till räkningarna, till kläder, till mat, till julklappar - något jag nästan tappat tron till för ett år sedan när a-kassan räckte till hyran - och ENDAST hyran. Så i förhållande till det så lever vi ett liv i lyx och överflöd.


Mina barn har en förskola de (men inte nödvändigtvis jag..) gillar och studsar ur bilen för att springa in till. Och att de trivs och är trygga är viktigare än mina åsikter om brister.


Mina barn är snälla barn. Omtänksamma barn. Busiga barn. Charmiga barn. Glada barn. Mysiga barn. Och bråkiga barn. Trotsiga barn. Gnälliga barn. Alltså perfekta barn.


Jag har med andra ord allt jag drömde om i livet:

ett varmt, ombonat, trivsamt hem.

Underbara barn som jag älskar så hjärtat nästan snörps när jag tittar på dem (sovande...   ).

En bra bil.

Ett härligt hem.

Ett lagom ansträngande, trivsamt och ok-avlönat jobb.

En stuga (familjens) att åka till för lantliv.

Goda vänner och underbara vänner.

En fantastisk familj som alltid finns där för oss.

Jag har trygghet, stabilitet och banne mig - jag har lycka!


När min kära vän (och extralillasyster) nu ligger inne för cellgifter och lämnar småbarn och man hemma så tar livet en paus. Man tänker efter. En köksbänk fylld av smutsig disk är inget jag kommer att gräma mig över som gammal. Inte heller kommer jag som 80-åring att förbanna att jag alltid fick plocka leksaker från golvet eller att jag fick skrapa rutorna på bilen varenda dag och aldrig hade med det i beräkningen så att jag kom i sista sekund till dagis och jobb. Små saker som stört mig rör mig nu inte i ryggen.


Jag har ett drömliv - och jag ska njuta av det så gott det går. Ibland är det så viktigt, men svårt, att stanna upp och verkligen tänka. Fundera över helheten istället för detaljerna. Och jag älskar helheten! Detaljer kan alltid finslipas. Men de är just bara detaljer i den härliga helheten. Och hur lycklig är inte jag som kan titta på mitt liv och konstatera att jag fick allt det där som jag som barn drömde om. Hur många människor kan göra det?!


Jag avslutar med Mustafas ord:

"Jag är glad faktiskt. Livet är vackert!"

 
 
Charlies syster Lola

Charlies syster Lola

15 november 2010 16:03

Jag kräks inte. Du har rätt. Och jag måste också börja tänka mer på helheten än på detaljerna! Det här inlägget ska jag banne mig läsa minst en gång om dagen tills jag har lärt mig det.

http://firestarter.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

15 november 2010 19:12

Ibland är det lätt att vara klok och äppelkäck. Andra dagar är betydligt svårare. Men jag tror att det är viktigt att pausa livet lite granna och faktiskt reflektera över allt som faktiskt ÄR bra. För det behöver man inte nöja sig och bara vara tacksam. Förändringar är nödvändiga ibland för att man ska få en positiv aha-upplevelse. Ibland får man det ändå.... I ditt fall kära vännen så vet jag inte. Men jag vet vad som skulle vara enklast. Men så lätt är det ju inte alltid.... KRAM på dig vännen!

 
riesling

riesling

15 november 2010 17:47

Jag börjar låta som ett eko på mig själv snart, men - Jag håller med!!
Det är faktiskt (!) jätteviktigt att komma ihåg allt som är bra i ens liv så att man kan se det positiva i livet.
Det har inte alltid varit så räkmacka i mitt liv (heller) men jag har lärt mig att låta mig sura för mig själv i någon halvdag och sedan se till allt som jag faktiskt kan glädja mig åt; mina barn är friska, jag är inte missbrukare, mina barn misshandlas inte, jag lever inte i någon destruktiv relation, jag har fast jobb och kan försörja mig själv, jag har inte en massa konstiga lån som snart sätter mig i personlig konkurs, jag kan ge mina barn saker som de vill ha, jag har många vänner som skulle ställa upp för mig osv osv osv Till slut så inser jag att det fan är rätt skönt att det är måndag (som det är idag) och att jag måste gå upp, åka till jobbet, vara produktiv, peppa och träffa arbetskamrater, uppleva ytterligare en dag till med mina fantastiska barn ...
Jag måste oxå få lov att citera denna kloka Mustafa:
"Livet är vackert!"

http://riesling.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

15 november 2010 18:12

Amen sista!
Det är så jäkla lätt att fastna i gnäll. OCh det är då man riskerar att bli en Bitterfitta på riktigt, utan minsta humor el ironi i det hela.
Bannemig, livet är vackert - även om det är ett helvete att leva det ibland. :))

 
Magda

Magda

16 november 2010 01:05

Mycket tänkvärt inlägg! Har alldeles för många nära o kära som genomgår cellgifter just nu, ändå kan jag inte riktigt släppa mina otroligt banala små vardagsproblem. Men antar att jag behöver klaga på disk, tvätt osv för att inte helt bryta ihop...Men borde verkligen vara mer tacksam för det jag har, tack för ett bra inlägg. / Magda,( ny här)

http://www.livetparabo.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

16 november 2010 05:58

Jag gnäller också på disk. Och det får man så klart. Ja man får gnälla över allt och hur mkt man vill. Det jag menar - som var ett litet wake upp call för mig var just det att jag nu hade allt det jag drömt om och att mitt liv faktiskt är fantastiskt. Och jag kan väl störa mig på att plocka leksaker eller "dammsuga IGEN idag". Men jag sedan första självanalysen på länge (det blir inte mkt tid för sådana när man har flera barn.....)inte låtit de sakerna bli större än vad de faktiskt är. Och det är skitsaker. Små triviala skitsaker i en, för mig, i övrigt fin värld.

 
Annica

Annica

22 november 2010 23:33

Så det var här du hamnade när du la ner den andra bloggen. har saknat dina bittra och ibland hatiska inlägg. ;) när jag såg namnet på bloggen förstod jag direkt att det var du. smart elin!!! :) Kul att du fortsätter blogga! för visst är det du? X? :D

http://bliip.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

23 november 2010 06:57

Hej Annica!
Ledsen att göra dig besviken, men det här är faktiskt inte Elins blogg.
Jag är bara en annan bitchig under cover. Tydligen är vi många.. :)

 
Zara

Zara

23 november 2010 01:39

Jag tänkte sluta läsa först, tills du satte ord på även mina känslor och funderingar, eller var det Mustafa?? ;)

Visst kan man känna sig galet trött på det mesta vissa dagar, och en del förändringar behövs, men i det stora hela, det som faktiskt är mitt liv, inte helt olikt dig så har jag 2 friska fina goa ungar, ett jobb jag trivs med med lagom lön, underbart folk runt omkring mig och pengar så det räcker, jag har varit och krälat på botten med ekonomin, haft ren och skär otur och det kanske är just sånt som får en att vara tacksam över livet man har, om man slutar jämföra sig med dom som har det "bäst", så inser man att man har det rätt gött faktiskt :) Och det här har vi banne mig skapat själva!

Sen vet vi väl alla att man kan gnälla och vara bitter/ironisk, men så länge man inte personifierar det, så är det ju roligt och underhållande ;)

http://www.letsfaceit.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

23 november 2010 06:59

Ja ibland krävs det att man tänker till lite om sitt liv för att komma ifrån vanlig gnället. Och jag har kommit fram till att jag har det förbannat bra. Visst, allt är inte perfekt. Men VEM har det perfekta livet? Jag har det i alla fall tillräckligt bra för att må bra - och det är det viktigaste. Härligt att höra att även du mår gott. Fast, jag håller med, man får faktiskt vara bitchig ändå, även om man är lycklig.... Eller hur? :)

 
baraenjeppe

baraenjeppe

23 november 2010 14:13

Detta skall Jeppen läsa lite då och då! Mycket bra inlägg!!....det var inte alls puttinuttigt, utan ett konstaterande att livet är vad man gör det till...visst kan man fassna i bitterhet och ilska, men det verkar vara lite onödigt (även om jag tycker om att vara lite bitterk*k då och då) ;)

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

23 november 2010 18:09

Och jag älskar att vara bitterfitta. Fast mest på låtsas. Det är roligare att vara arg än bitter tror jag.
Skönt att det inte var puttinuttigt, för det är jag livrädd att bli. Det finns så många andra som kan göra hjärtan och ge kramizar. Huuu!

 
Ingen bild

Kristin

28 november 2010 20:43

Här sitter jag och är superlycklig för att du kallar mig din "extralillasyster" och för att du är en sån bra vän som tar kontakt med mig när jag kanske vill, men inte orkar. Du är bäst!

nobimbosallowed

25 januari 2011 13:55

Kära du, klart du är min extra lilla lillasyster. KRAAAAAAM

 
jeppe

jeppe

11 januari 2011 17:22

meh, var har du tagit vägen? smyger in här lite då och då, men du har inte skrivt ngt på länge...nåväl hoppas allt är bra och ta hand om dig

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

25 januari 2011 13:57

Du är så rar som smyger in här emellanåt. Tyvärr är jag urusel på att smyga in här. Smyger inte in någonstans längre. Jag är en förtappad själ. Men i övrigt mår jag bra, tackar som frågar. :)
TACK för att du smyger in!
Snaaaaaart, ska jag nog smyga in lite mer frekvent och göra lite mer väsen av mig.

 
jeppe

jeppe

7 februari 2011 12:33

Meh...det gjorde du inte, dax igen för Jeppen att ta dig i örat ;)..

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

8 februari 2011 05:44

Kära jeppe, vill du bli min bästis eller fästeman? Jag blir nämligen lycklig in i hjärtat över att någon kikar in ibland och faktiskt vill läsa något nytt. Dra mig i örat och jag ska försöka att skärpa mig.

 
jeppe

jeppe

10 februari 2011 12:13

du skriver alltid bra, så det är intressant att läsa här...

Well vetisjutton om jag vill gifta mig...föredrar att bo själv ;)

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

11 februari 2011 06:21

Rackarns, det är kört alltså? Ok. :)

Ps. och TACK! Ds

 
jeppe

jeppe

11 februari 2011 11:44

kört är det aldrig ;)

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

11 februari 2011 16:06

Hahahahaha!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av nobimbosallowed - 17 mars 2012 17:15

Han satt lätt framåtböjd över soffbordet och berättade:   Jag var fyra år. Min syster tre. Pappa slog och slog och slog mamma. Hon skrek och grät och bad honom att sluta. Hon ropade på Gud om hjälp. Hon ropade på sin mamma. Jag grät. Jag vågade i...

Av nobimbosallowed - 9 mars 2012 20:00

Läste idag hos Baraenjeppe om unga stackars killar som, av fåfänga eller komplex - inte av problem, köper Viagrakopior över nätet för att kunna pumpa på längre. Ingen vet vad pillrena innehåller eller vilka biverkningar de ger. Pillrena är med stor...

Av nobimbosallowed - 3 mars 2012 11:15

Vår vackra värld blir galnare och galnare. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är fåfäng om jag skulle påstå att jag inte bryr mig om utseendet.Visst. Ibland väldigt fåfäng t.o.m. Men fortfarande på normal nivå!   Världen blir mer och mer ...

Av nobimbosallowed - 27 december 2011 09:15

För några år sedan blev jag arbetslös. Jag hade haft ett extremt högavlönat jobb med massor av förmåner av arbetsgivaren, ett stimulerande, kreativt jobb med fantastisk arbetsledning.   Den som läst min blogg from the beginning vet att jag med ...

Av nobimbosallowed - 15 augusti 2011 15:00

Nu har det hänt igen. En person som ännu inte har barn har gett sig in i en barnuppfostrandiskussion där naturligtvis hon har djupare kunskap och mer erfarenhet än oss som faktiskt ÄR föräldrar, 24 timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, år efter år...

Skapa flashcards