För det mesta går det hur bra som helst. Jag går omkring och är tillfreds och stör mig på bagateller i tillvaron  - som de flesta av oss som inte svävar i livsfara. Men ibland kommer ångesten, oron och stressen tillbaka.

Igår kom ett mms med en bild på en liten bebis. Mina barns minsta småsyskon har fötts. Jag gratulerade och frågade om namn och lovade att framföra till mina barn att de fått ett syskon.

Idag gick jag på bio. I mörkret såg jag min fd mans fd flickvän. Rörigt? Alltså flickvännen han träffade när jag begärt skilsmässa och satt hemma med larmad dörr.
Henne är det absolut inget fel på. Hon var bara ytterligare en smart, självständig tjej med egenvärde som föll för min fd mans charm, ömhet och fantastiskt vackra yttre. Det han visar upp de första åren..

Men hon var en del av det liv som jag lämnat bakom mig. Det liv jag inte längre vill se som mitt. Det liv där jag gick med ständig rädsla för mitt liv, och med ständig ångest. Den tid där jag satt hos polisen i timme efter timme, pratade med kvinnojourare dag ut och dag in, vittnade i rättegångar och grät, grät och grät. Allt i ensamhet, alltför skamsen, alltför stolt.

När jag kom hem och försökt skaka av mig mötet med henne och försökt följa mitt barns entusiastiska prat om filmen så kollade jag facebook. Ett mail. Från Tyskland. Från honom.
"Hej! När kommer ni och hälsar på? jag vill att mina barn i Sverige träffar sina två syskon. Pussa barnen från mig"

Inget mer.

Ändå sitter jag här med hjärtklappning och oro och far omkring och pysslar och röjer som en osalig ande. Tröttheten kastar sig över mig. Lyckan över mina barns härliga eftermiddag är som bortblåst.

Jag vill bara skrika: Dra åt helvete! Fuck you! Jag vill aldrig mer se dig!

Istället svarar jag inget alls. Istället funderar jag ut ett diplomatiskt svar att formulera där jag kan sväva på svaret och ge halva löften.

"kanske kan vi komma till våren?"

Jävla förflutna som vägrar lämna mig ifred! 

 

Zara

15 augusti 2011 00:18

Jag har för någon dag sen varit hos Lola och talat om hur glad jag är att hon är tillbaka på intärnätet igen, och nu måste jag få göra det här inne med :D Jag har jussom hängt här ;)

Fy fan, jag kan inte säga att jag förstår hur det känns, men jag kan ändå på nåt vis känna det inom mig, önskar dock att jag kunde slita stressen, ångesten och oron ur kroppen på dig, ge honom en spark i arslet och be honom dra åt helvete åt dig, sedan radera honom & det han ställt till med *click click deleted*

Jag förstår frustrationen av att inte kunna släppa det, att ha det hängandes i bakhuvudet, ilskan över att inte kunna njuta av biobesöket.
Det är hans fel att du inte kan be honom dra åt helvete, att svävande svar blir det bästa.

Kom ihåg ändå någonstans i ditt hjärta, att det är du som har makten, du har tagit tillbaka den! <3

http://letsfollowourlust.blogspot.com

nobimbosallowed

15 augusti 2011 06:43

Tack!
Jo på sätt och vis har jag tagit tillbaka makten. Men bara delvis. För han är expert på att ge mig dåligt samvete. För självklart förstår jag att han vill träffa sina barn. Självklart förstår jag att barnen vill träffa honom. Men han bara skickar pengar (till resa - uppehälle glöms visst bort...), sen ska JAG fixa, trixa planera och anpassa mig efter alla hans jävla nycker.
Men TACK!

Ps. Tack för de fina orden. Men jag misstänker att det kommer att gå långt mellan bloggarna även i fortsättningen. Nu var det oron som gjorde att jag ville skriva av mig. För tid är annars ett litet dilemma. men TACK! Ds

 

Xecute

21 oktober 2011 12:45

*ryser men inte positivt* Zara skrev precis det jag tänker. Jag vill också göra saker med honom åt dig. I bästa "detsomhändeGhadaffi-stil".

http://www.xecute.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

21 oktober 2011 19:47

jag är en fredlig själ. Därför önskar jag endast lugn och ro. jag är ingen helt igenom godhjärtad själ. Men jag vill honom inte illa. Jag vill bara att barnen alltid (tills jag blir 95 år i alla fall) ska ha mig. OCh att vi ska få leva tillsammans lyckliga och trygga. jag vill helt enkelt bara ha lugn och ro.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han satt lätt framåtböjd över soffbordet och berättade:   Jag var fyra år. Min syster tre. Pappa slog och slog och slog mamma. Hon skrek och grät och bad honom att sluta. Hon ropade på Gud om hjälp. Hon ropade på sin mamma. Jag grät. Jag vågade i...

Läste idag hos Baraenjeppe om unga stackars killar som, av fåfänga eller komplex - inte av problem, köper Viagrakopior över nätet för att kunna pumpa på längre. Ingen vet vad pillrena innehåller eller vilka biverkningar de ger. Pillrena är med stor...

Vår vackra värld blir galnare och galnare. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är fåfäng om jag skulle påstå att jag inte bryr mig om utseendet.Visst. Ibland väldigt fåfäng t.o.m. Men fortfarande på normal nivå!   Världen blir mer och mer ...

För några år sedan blev jag arbetslös. Jag hade haft ett extremt högavlönat jobb med massor av förmåner av arbetsgivaren, ett stimulerande, kreativt jobb med fantastisk arbetsledning.   Den som läst min blogg from the beginning vet att jag med ...

Nu har det hänt igen. En person som ännu inte har barn har gett sig in i en barnuppfostrandiskussion där naturligtvis hon har djupare kunskap och mer erfarenhet än oss som faktiskt ÄR föräldrar, 24 timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, år efter år...