Direktlänk till inlägg 15 augusti 2011

Tack alla barnlösa föräldrar för era ovärderliga tips

Av nobimbosallowed - 15 augusti 2011 15:00

Nu har det hänt igen. En person som ännu inte har barn har gett sig in i en barnuppfostrandiskussion där naturligtvis hon har djupare kunskap och mer erfarenhet än oss som faktiskt ÄR föräldrar, 24 timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, år efter år.


Innan jag blev förälder visste jag också himla mycket. Jag minns ännu en gång när jag och min kompis och hennes dotter fikade på stan. Dottern var superbestämd över vilken glassort hon skulle ha, trots att mamman (som visste att hon inte gillade den hon pekat ut) försökte få henne att ta en annan. Det slutade med att mamman köpte två glassar (vansinne, om du frågade mig): en som hennes dotter önskat. Och en som hon visste att hennes dotter så småningsom skulle vilja ha.

Mycket riktigt, vid bordet ville dottern byta glass.

- Nej, sa mamman.

Gråt, tjat och ilska.

-Ok då, ta glassen. Men då tar vi den direkt nästa gång.


Inom mig var jag stum. Hon hade begått två enorma pedagogiska fel, enligt mig, inom loppet av två minuter.

1. Hon köpte en extraglass - istället för att 1. låta dottern få upptäcka att den inte var lika god som hon trott. 2) köpt en till så att dottern dels får flera val och också att hon kan byta som hon vill

2. Säga nej till glassen och senda ändra sig till ja efter bara lite tjat och gnäll.

Jag kunde inte fatta hur en förälder kunde vara så otroligt inkonsekvent och att hon inte insåg följderna av att ge efter för tjatet. DÅ!


Som sagt, DÅ!

Tack gode gud så tänkte jag det bara tyst i huvudet. Jag har aldrig sagt ett ord om det. Tills nu. Och nu säger jag det INTE fördömande mot någon annan än mot min egen arrogans och självbelåtenhet.

Ingen som inte har egna barn förstår hur extremt tålamodsprövande det är att konstant testas av sina barn, att höra tjat och argument och ta diskussioner om allt från skitsaker (som de egentligen inte bryr sig om) till läggdags och bilbälten.


NU förstår jag min kompis precis. Hon var ute på stan. Hon träffade en av sina bästa kompisar (Moi). Hon skulle få sitta ner och fika och prata.

Hennes barn började kinka. "Shit, inte ett utbrott NU - inte när vi är bland folk och inte när jag ÄNTLIGEN ska få sitta ner och prata med en annan vuxen!"


Man väljer helt enkelt sina strider.

För ibland måste man helt enkelt bara få lugn och ro. Inte bara vara mamma (el pappa) utan även en vuxen människa som vill prata vuxna saker. Då är en opedagogisk glasskompromiss ingenting alls i sammanhagnget.


Var hon medveten om att det skulle bli tjat nästa gång? Självklart! och lika självklart förbannade hon sig själv nästa gång för att hon lät sig blidkas första gången. Men JUST DÅ, då var det värt det. Det var värt att få sitta i en halvtimme och dricka te med ett barn som nöjd kladdade med sina två glassar.


Det förstår jag idag. Jag förstår också att den allra bästa föräldern aldrig är perfekt.

Jag förstår att en bra förälder även kan vara en riktigt dålig förälder ibland.


Men vad jag inte förstår, är icke-föräldrar som högljutt predikar om hur lata dagens föräldrar är som låter barnen titta på TV och spela dataspel och blablablablabla.. Och det var dessutom katastrof att till och med SVT sänder barnprogram hela dagarna. Så var det minsann inte på 70-80-talet när hon var liten.


Nej det var det inte. När hon var liten bodde hon i ett villaområde i ett samhälle utanför stan där en stor del av mammorna (hennes inkluderad) var hemmafruar. Mammorna stressade inte hem från jobbet för att hämta barn, fixa mat, diska, läsa läxor, tvätta kläder, tvätta och tandborsta barn, läsa godnattsagor, packa gympakläder, förbereda matlådor, packa barnens väskor med mellanmål etc etc etc. De behövde inte ägna helgerna åt att komma ikapp med städning och röjning, och att förbereda långkok för att göra matlådor till kommande vardagar.

Vissa gjorde det. De som gör det även idag. De arbetande, ensamstående mammorna.  

Men hemmafruarnas barn var hemma på dagarna. Mammorna kunde sitta ute och prata med varandra. Det fanns inte alls lika mycket bilar, så barnen kunde vara ute själva i yngre ålder än idag. Pedofiler var något som fanns i amerika. Inte sällan fick inte baren vara hemma hos kompisen för att mamman hade städat och pappan som jobbat natt behövde sova.

Dessutom fanns det inte barnprogram. MEN istället satt vi som klistrade framför "språka på finska JUTTU", Språka på serbokroatiska, switch on och UR-program som substitut. 


Frågan är; är barnen ute mindre idag än förr? jag tror inte det. På dagis och fritis är du ute varje dag och så ofta som möjligt. På helgerna är så gott som alla barn ute, minst en gång per dag - med eller utan föräldrar.


Men är det fel att använda TVn som barnvakt? Ja som BARNVAKT! Det är däremot inte fel att låta TVn stå för underhållningen så att man hinner göra saker för att få livet att gå ihop; sitta i telefonköer, laga mat, diska, röja undan, duscha etc. Däremot får hon GÄRNA komma hit och umgås med mina barn medan jag utför alla måsten. Hon får gärna komma hit och vara supermorsa. Det är skitlätt att vara superförälder när man får hem och sova sen. När man kan gå ut med sina kompisar när man vill. När man kan stänga dörren och gå när det blir för högljutt. När man slipper ta diskussioner om precis allt.


Hade jag de möjligheterna skulle jag fortfarande vara lika bra förälder som innan jag fick barn. För har man de möjligheterna så ÄR MAN NÄMLIGEN INTE FÖRÄLDER!


Kolla mina barn för mycket på TV? Inte en aning. Det beror nog på vem du frågar.

Är jag en lat mamma? Defintivt inte. Men ibland är jag en trött mamma.

Är mina barn förslappade? HAHAHAHAHAHAHAHAHA! Svar: Nej.


Ha gärna åsikter, men håll dem i huvudet. Och framförallt; memorera dem väl och var beredd på att få äta upp dem den dagen du fått egna barn.



 
ANNONS
 
Fågelskådaren..

Fågelskådaren..

15 augusti 2011 15:35

Tror nog i och för sig att man kan ha "bra" åsikter om sånt man själv inte har varit med om. Det kallas väl för intuition i så fall. Men "glasslösningen" var ju inte så bra precis!

http://minafaaglar.bloggplatsen.se/

nobimbosallowed

15 augusti 2011 15:51

Man kan säkert ha uppfattningar om saker och ting som inte är självupplevda. Det har vi nog ofta. Och aldrig är vi väl så kloka som när vi ser andras misstag? Men att döma någon utan ha gått i dennes skor är för den sakens skull inte acceptabelt.

Och nej, glasslösningen var "ju inte så bra precis". För en utomstående. (Det var liksom det som var poängen!) När man inte varit i samma situation och förstår precis. Då är lösningen den bästa man kan komma på.
Jag vågar gissa att Fågelskådaren själv inte tampas hela dagarna med att uppfostra egna barn?

 
Zara

Zara

16 augusti 2011 02:58

Jag läste heeelaa inlägget med ett flin på läpparna, för allt du skriver känns som en stor fluffig härlig fåtölj som jag kan slänga mig i, vältra mig i och känna mig hemma i helt enkelt, kloka männska! :) Det är så förbannat sant så hälften vore nog, och tro mig, jag får också gliringar över tv:n osv trots att jag använder den i samma syfte, underhåll! Jag är ju inte singel, MEN jag är ensam väldigt ofta, då vi jobbar om varann hela tiden.

Sen läser jag ett underbart kommentars svar på det, som bara sådär..., bet huvudet av fågelskådaren, dock lite förtjänat faktiskt, förlåt fågelskådaren, men jo, faktiskt...

Jag hade en 45 minuter lång diskussion med mina barn igår kväll, om deras kiv, och "lathet" som att de drar till i vardagsrummet och sen ska det kivas om att städa upp efter sig, ja det gamla vanliga tjatet jag får gnaga om vareviga dag. 45 minuter av mystid på kvällen gick åt till energisugande diskussion, barnen lovar skamset att nu är det nog, det ska bli bättring, och lik förbenat vaknar jag morgonen efter av att det är näst intill handgemäng utanför sovrumsdörren om nån skitsak. Så hade jag haft glass hemma hade dom kunnat få det till frukost den här morgonen, bara jag slapp lösa ännu en konflikt och bara somna om sådär skönt ;)

http://letsfollowourlust.blogspot.com

nobimbosallowed

18 augusti 2011 17:45

Tack tack tack TACK Zara!!

Och jag håller med varje kommatering du skriver. :)
Vill du vara med i min och Lolas KFIB (Klubb för inbördes beundran)? ;)
Pöss

 
Zara

Zara

18 augusti 2011 19:21

Åh, nu blir jag nästan lite mallig!
Klart jag vill!! ;)
pussipuss! :)

http://letsfollowourlust.blogspot.com

nobimbosallowed

18 augusti 2011 21:33

Välkommen! ordförande- (moi), sekreterare- (little miss red) och kassörposten (Charlies syster Lola) är upptagna. Men jag ser dig gärna som vice "vad du vill" samt agitationsansvarig. Och naturligtvis ledamot.

Du får kallelse till årsmötet. Eller, som vi säger, vinmötet. :)

 
Zara

Zara

18 augusti 2011 23:20

Det är taget min sköna! jag är gärna agitationsansvarig, ledamot och kanske vice vikarie, då kan jag liksom hoppa in där det behövs ;) Ser fram emot kallelsen :D

http://letsfollowourlust.blogspot.com

nobimbosallowed

19 augusti 2011 06:10

Härligt! ja men då ses vi på nästa vinpimplarmöte då. Trevligt! OCh välkommen!

 
Ingen bild

Sandra

3 oktober 2011 18:23

Bra skrivet. Jag har själv varit en dryg jävel som sett ner på andra när jag inte haft barn själv och vetat så jävla mycket. Precis hur allt ska vara. Men då var jag utsövd, hade aldrig spya i håret eller fick duscha mellan mellanmålet och I drömmarnas trädgård samt lyssna på gnäll 12 timmar per dag.
Numer när jag är mamma är jag mera ödmjuk mot min omgivning för man vet aldrig vad som har hänt, kan hända eller nivån av trötthet.
Bra inlägg!

nobimbosallowed

21 oktober 2011 19:38

Drömmarnas trädgård? Mackapacka och igglepiggle kan verkligen gå en på nerverna efter ett tag. De tre första avsnitten var ju rätt söta. Sen.... Gaaaaaaaaaaa!

och tack. :)

 
Xecute

Xecute

21 oktober 2011 12:42

Jag ryser av njutning nu när jag läser detta inlägg sisådär två månader efter att det skrevs... *rodnar*
Lola är död men Xecute kröp upp från graven igen och hälsar att hon knappt hinner följa bloggar men älskar Zaras! Och du, B, du är BÄST på att vara KLOK!

http://www.xecute.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

21 oktober 2011 19:42

Det är fel person att ursäkta sig för.. Heeeeeelt fel. Låt oss rodna ihop. Pöss Xecute!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av nobimbosallowed - 17 mars 2012 17:15

Han satt lätt framåtböjd över soffbordet och berättade:   Jag var fyra år. Min syster tre. Pappa slog och slog och slog mamma. Hon skrek och grät och bad honom att sluta. Hon ropade på Gud om hjälp. Hon ropade på sin mamma. Jag grät. Jag vågade i...

Av nobimbosallowed - 9 mars 2012 20:00

Läste idag hos Baraenjeppe om unga stackars killar som, av fåfänga eller komplex - inte av problem, köper Viagrakopior över nätet för att kunna pumpa på längre. Ingen vet vad pillrena innehåller eller vilka biverkningar de ger. Pillrena är med stor...

Av nobimbosallowed - 3 mars 2012 11:15

Vår vackra värld blir galnare och galnare. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är fåfäng om jag skulle påstå att jag inte bryr mig om utseendet.Visst. Ibland väldigt fåfäng t.o.m. Men fortfarande på normal nivå!   Världen blir mer och mer ...

Av nobimbosallowed - 27 december 2011 09:15

För några år sedan blev jag arbetslös. Jag hade haft ett extremt högavlönat jobb med massor av förmåner av arbetsgivaren, ett stimulerande, kreativt jobb med fantastisk arbetsledning.   Den som läst min blogg from the beginning vet att jag med ...

Av nobimbosallowed - 14 augusti 2011 17:16

För det mesta går det hur bra som helst. Jag går omkring och är tillfreds och stör mig på bagateller i tillvaron  - som de flesta av oss som inte svävar i livsfara. Men ibland kommer ångesten, oron och stressen tillbaka. Igår kom ett mms med en bild ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se