Direktlänk till inlägg 27 december 2011

Sverige - ett u-land?

Av nobimbosallowed - 27 december 2011 09:15

För några år sedan blev jag arbetslös.

Jag hade haft ett extremt högavlönat jobb med massor av förmåner av arbetsgivaren, ett stimulerande, kreativt jobb med fantastisk arbetsledning.


Den som läst min blogg from the beginning vet att jag med fara för mitt liv tvingades ta beslut utifrån mig och mina barns säkerhet och inte utifrån det bekväma. Vi flyttade (el flydde - en tolkningsfråga..) och jag fick ett extremt slitsamt jobb (man är inte kräsen i den situationen) med en bruttolön på 14700 kr/mån.


Med huslån, ny bil etc etc (jag hade ju rättat mun efter matsäcken efter tidigare levnadsstandard - och i panik fått sälja hus med brakförlust. Bilen vågade jag av säkerhetsskäl inte göra mig av med, ifall vi behövde fly snabbt) förlitade jag mig på att barnen fick mat på dagis och vi åt smörgås till middag varje kväll. Det var tufft, tufft, tufft och vi levde långt under existensminimum.


Ofta blev vi bjudna på middag hos nära och kära för att få "riktig mat". Inget drömläge ur stolthetssynpunkt. Men jag är oändligt tacksam. Och det fungerade - även om det var tufft. Sedan gjorde företaget brakförlust och vi fem sist anställda fick gå.

Fyra månader efter slutlönen hade jag fortfarande inte fått a-kassan (SKAMLIGT) men däremot fått magsår och sömnrubbningar, stressnässelutslag på hela kroppen, acne, you name it, så gick jag till socialförvaltningen för att be om ett bidrag till julklappar och hyra (mina föräldrar levde också på existensminimum eftersom de under dessa 4 månader betalat alla våra räkningar och jag använt barnbidrag och underhållsstöd till dagisavgift och mat) kunde inte hjälpa oss.


Väl hos handläggaren möttes jag av en extremt arrogant man som satt och smålog under hela min redovisning, gick igenom min ansökan, kontoutdrag, räkningar etc och sa till mig:


Handläggare: - Jag kan nästan redan nu säga att du inte kommer att få pengar. Du har för stor marginal.


Jag: -Marginal? Jag har noll kronor. Jag har inte haft några pengar utöver de som kommer från Försäkringskassan på FYRA månader. Jag har ingen marginal.


Jag lyckades inte hejda de förnedrande tårarna.


Handläggare: - Med den lönen borde du ha kunnat lägga undan pengar.


Jag: -14700 kr brutto, en hyra på 6300, lån på 5200 kr varje månad och alla andra räkningar - och jag borde ha kunnat spara?


Handläggare: - Du får itne ha bil för att få bidrag.


Jag: - ska jag sälja den med förlust och ytterligare skuldsätta mig? Vem betalar mellanskillnaden för det då? Jag har inte pengar.


Handläggare: - det kan inte jag svara på. Så här är det: vi har en norm där vi räknar på utgifter och inkomster. Där ingår hyra, förskola, el och fackavgift.


Jag: - Telefon? TV? Hemförsäkring? (jag hade tack och lov hemförsäkring i min fackavgift men det har inte alla)


Handläggare: - Nej, det är dessa fyra saker vi räknar på.


Jag: - är det alltså inte skälig levnadsnivå att ha tv och telefon?


Handläggare: - Förut räknade man på skälig levnadsnivå. Nu är det existensminimum som gäller.


Jag: - Men mina faktiska utgifter är ju på många, många tusen kronor mer än det ni tar hänsyn till?!? Existensminimum vore en fröjd för mig!


Handläggare: - ja men det är detta vi får räkna på. Och du kan inte få något så länge du har bil.


Jag: - Men bilen är ju ingen tillgång!! Den är ju belånad och skulle säljas med förlust - som måste lösas in direkt utan avbetalningsplan.


Handläggare: - Så är det.


Jag svalde ALL stolthet och bokstavligt talat bönade om försörjningsstöd utan att de tog hänsyn till mina faktiska utgifter utan bara så att vi hade till hyra, förskola, fackavgift och el - alltså det han informerat om var normen.


Handläggare: - Nej, du har för hög inkomst.


Jag: -Jag HAR INGEN inkomst.


Handläggare: - Du får ju snart a-kassa.


Jag: - NÄR??? Det är fem månader sedan jag ansökte om det!


Handläggare: - Då kommer det nog snart. Men jag ska titta på detta och lämna ett besked till dig före jul.


Jag: - När då?


Handläggare: - Senast den 23 december. Men du kan ringa den 21 och höra - ifall jag hunnit med redan då.


Jag tackade för mig och gick med tårarna svidande i ögonen, förnedrad, arg, sorgsen och kränkt därifrån. Men ändå med ett litet litet hopp om att åtminstone få ett bidra så att barnen kunde få en julklapp var. För även om han har ett regelverk att följa så måste han väl också kunna göra en mänsklig bedömning.Jag hade ju frågat om möjligheten till lån tills a-kassan kom. Om undantag trots att jag har bil etc.


Det blev en fantastisk jul! Och med massor av snö dessutom!

Mina syskon och föräldrar (som jag älskar till döden) lyckades skramla ihop pengar till julklappar både från sig och ifrån mig. Julmaten stod familjen för och vi satt vid dukat bord.


Handläggaren?

Nej, han hade visst gått för dagen när jag ringde direkt efter lunch kl 13 den 21 december och var tillbaka den 3 januari.


Den 8 janurai kom en underrättelse med avslag på min ansökan om försörjningsstöd som jag var tvingad att skriva under och returnera (utan porto betalt) och med ett separat brev att att jag kunde få hjälp av stadens konsumentavdelning att göra en budget och efterleva den.


Jag skrattade åt skiten. Jag har aldrig känt sådant förakt för någon människa som jag just då gjorde för denna fullständigt arroganta handläggare som inte lyssnat ett dugg på vad jag sagt - eller också bara skitit i det. För första gången i mitt liv ville jag spotta på en människa; honom. Men istället skrev jag snällt under underrättelsen och funderade över vad konsumenthandledaren skulle göra för budget på noll kronor åt mig. Om handläggaren på socialförvaltningen på allvar tror att konsumenthandledaren kan lära oss fattiga medborgare hur man koka soppa på en spik.


Ett par dagar senare kom a-kassan. Jag är fortfarande inte vräkt. Jag har fortfarande inga betalningsanmärkningar. Men inte är det tack vare mina skattepengar. Nej, det är tack vare min familj. Alltså så som det fungerar i fattiga länder utan välfärd och fungerande stat eller kommuner. I diktaturer. I u-länder.


Några månader senare fick jag återigen ett bra jobb med hyfsad lön.

Vi har pengar till räkningar och mina barn kan få annat än smörgås till middag. Mina barn har fått julklappar jag själv har betalat.


Men min tro på det ekonomiska skyddsnätet i Sverige har jag fullständigt tappat förtroendet för. Det är inte tillåtet att hamna i en svacka i sitt liv. Gör man det så får man "fixa det". Sköt dig själv och skit i andra har blivit verklighet med vår fina borgerliga regering.


OBS!
Detta handlar inte om att smutskasta handläggare på socialförvaltningen. Tvärtom tycker jag att de allra flesta som jag kommit i kontakt med via arbetet är fantastiska i sitt engagemang. Detta handlar om en enskild individ som har uppenbarliga problem att handskas med sin maktposition. En människa som (förmodligen) är så less på sitt jobb (annars har han valt totalt fel bana i livet) att han slutat bry sig om människor. Men främst handlar det om den medvetna politiska strategin från borgarna. Att man ska skylla sig själv när man inget har. Att livet ska vara svårt när man är utsatt för då kämpar man hårdare (BULLSHIT) och att den som har det bra ska belönas med att ha det ännu bättre.


God fortsättning gott folk!

Och en särskild hälsning till dig Zara som med din briljanta blogg inspirerade mig. KRAM


Ps. I mitt nuvarande jobb stöter jag ibland på denna herre under föreläsningar etc där man bjuder in brett inom stad och näringsliv. Han minns inte mig. Jag minns honom. Jag är småsint. Extremt småsint. Jag letar saker att gottas åt. Jag letar saker att reta mig på. Jag har högre rang än han har. Jag har högre lön än han har. Jag har aldrig närmat mig honom för att hälsa. Jag har inte försökt förlåta eller ens försöka förstå. Jag har valt att på avstånd föraktfullt studera honom och tacka Gud för att han är DEN ENDA människan jag känner äkta förakt för. I mitt jobb LYSSNAR jag på folk. Jag lyssnar på ALLA. För det är mitt jobb. Jag kanske inte kan göra som alla önskar. Men jag LYSSNAR OCH GER DEM EN CHANS. OCh frmaförallt: Jag visar dem respekt! Tyvärr hjälper inte mina tysta tankar och mitt brinnande förakt någonting. He´s still an asshole! Och andra behöver fortfarande hans respekt. Ds


 
 
Zara

Zara

27 december 2011 12:08

FANTASTISKT!! Det här inlägget visar till fullo hur det fungerar! Och jag känner igen mig alltför väl!

Jag blev av med jobbet på EN dag, företaget gick i konkurs bara sådär, utan förvarning, ett skitjobb som var lågavlönat, men för mig ändå ett jobb, min man hade varit föräldraledig över sommaren, jag hade jobbat, och försäkringskassan betalade inte ut hans 10.700:-, och min a-kassa kom inte. Vi gick till socialen efter många om och men för att be om hjälp tills våra pengar kom, vi fick avslag direkt, för vi skulle ha sparat våra pengar de senaste tre månaderna, som att vi hade räknat med att en av oss blev a-lös över en dag?? Fast tjänst och allt? De skickade hem oss, vi höll på att bli vräkta, en mobilräkning på 300 kr gick till kronofogden i mitt namn, så jag hade anmärkning i 3 år, men ingen skuld, för vi fick lov att ta ett banklån med borgenär för att betala mat, hyra och räkningar 3 månader tillbaka, min a-kassa var så låg så situationen gick inte att rädda sen när den väl kom, med alla inkasso och påminnelse avgifter, föräldrapenningen kom i slutet av januari året därpå, alltså 6 månader efter avslutad f-ledighet...Det är så sjukt så man tappar hakan, tänk att man varit med om allt det här?? Damen på soc ringde t.om till både a-kassan och FK, och frågade efter våra pengar, och de svarade att de inte hunnit handlägga oss ännu, det samtalet hade jag själv ringt, flertalet gånger utan framgång, för egentligen hade vi ju pengar, men inte på våra konton, och trots detta fick vi inte ens ta ett lån från det sociala skyddsnätet. Då har vi varit socialbidragstagare båda två under skoltiden, tagit oss ur det, skapat en familj, skaffat jobb, var helt självförsörjande tills det här hände, något vi själva inte kunde påverka på något vis...Då kan jag på nåt vis känna att vi hade förtur på hjälp, vi om någon borde ha kunnat få hjälp, som nån månad senare hade kunnat vara självförsörjande igen, hur ego det än må låta, för SOM vi har kämpat och sen för ingenting, en spark i arslet och goodbye!

Tack kära du! Det värmde, och gud vad glad jag blev att det damp ner ytterligare ett suveränt blogginlägg!! <3

http://letsfollowourlust.blogspot.com

nobimbosallowed

27 december 2011 13:33

ja men just det där med att kolla ekonomin sedan tre månader tillbaka är ju så fantastiskt (idiotiskt!). Man kan antingen som jag (och du) faktiskt ha levt upp sin lön eller så kan man faktiskt ha sparat ihop till en typ semester och åkt på, lagt handpenning på en sommarstuga, betalt av skulder. Vasd som helst. Och oavsett vad man lagt pengarna på så spelar det ingen roll. För har man inte pengar på kontot nu och nästa månad så hjälper det inte vad jag hade för inkomst för ett kvartal sedan. Man blir så arg så att man......Gaaaaaaaaa!

TACK och dito.

 
Ingen bild

Elsa Lovisa Brattlund

28 februari 2012 18:45

Jag tycker inte att du ska ha bidrag för att köpa julklappar! Det får vara nån gräns på allt skatterna går till. Varför ska jag som inte heller har mycket ta smällen och betala för dina julklappar. Okej kanske inte den reaktion du ville ha men men så här tycker jag. Cred att du orkar blogga själv har jag slutat. Men jag skriver mycket på www.flashback.org jag heter JizzieJinx eller förut BabyPink.

nobimbosallowed

1 mars 2012 19:43

Där är vi Elsa av helt olika uppfattning och jag blir riktigt både arg och ledsen när jag läser det du skriver.
Du menar alltså att barn i fattiga familjer inte förtjänar att fira helger? Att de ska straffas för att deras föräldrar har drabbats av arbetslöshet eller sjukdom? Att när alla andra på dagis/i skolan berättar om sina julklappar så ska fattiga barn få stå utanför?
Vilket slags kallt, dömande och segregerande samhälle vill leva i egentligen? Jag hoppas att du själv är ett stort barn så att det beror på dumhet det du skriver men snart växer upp och öppnar dina ögon. Samtidigt blir jag rädd. För barn brukar ha empati och har en önskan att alla barn ska ha de bra. Är du vuxen blir jag dödsförskräckt.
Jag är evigt tacksam min familj som såg till att mina barn fick några julklappar och som bjöd oss på all julmat och som köpte oss en gran. Fortfarande skär det i mitt hjärta när jag tänker på att mina barn hade fått vara utan allt detta, det de längtar till mest på hela året, för att min företaget jag jobbat för gick back och för att a-kassan dröjde i flera månader.

Och du, vilken smäll tar du???!?!?! Jag hade själv jobbat och betalat ihop till det socialförsäkringssystemet som Sverige har. Och i mitt fall så handlade dessutom om ett lån, vilket i och för sig är oviktigt. Det viktigast är att vi tar hand om varandra. Att vi fortsätter att ha nolltolerans för fattigdom.

Du är en antingen helt jävla puckad eller född totalt hjärtlös - jag misstänker en kombination - och jag tänker aldrig i hela mitt liv gå in och läsa om BabyPink. Och du behöver heller inte komma tillbaka hit. För, om du har svårt för engelska så kan jag hjälpa till med översättningen: Inga bimbos är tillåtna. Och mer puckad bimbovarning än att ta namnet Baby Pink kan det inte bli.



 
Vitpeppar

Vitpeppar

1 mars 2012 19:59

Nu går det ju i och för sig inte att uttrycka det bättre och tydligare än vad nba gör ovan. Dessutom, sådana sociopater som du, "BabyPink" ( LOL!!!) är så patetiska att ni egentligen inte är värda mothugg. För människor som är så djupt skadade kan ändå inte ta in argument, än mindre förstå annat än det enklast tänkbara språk. Kryp tillbaka under den sten du kommer ifrån. "Varför ska jag bidra...."?!?!?!? Jag blir förbannad och helt jävla mållös över sådan ignorans, känslokyla, ointelligens och idioti!

http://vitpeppar.bloggplatsen.se

nobimbosallowed

1 mars 2012 20:12

Amen.
Och TACK för din kommentar! Hjärtlöshet ska aldrig få stå oemotsagt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av nobimbosallowed - 17 mars 2012 17:15

Han satt lätt framåtböjd över soffbordet och berättade:   Jag var fyra år. Min syster tre. Pappa slog och slog och slog mamma. Hon skrek och grät och bad honom att sluta. Hon ropade på Gud om hjälp. Hon ropade på sin mamma. Jag grät. Jag vågade i...

Av nobimbosallowed - 9 mars 2012 20:00

Läste idag hos Baraenjeppe om unga stackars killar som, av fåfänga eller komplex - inte av problem, köper Viagrakopior över nätet för att kunna pumpa på längre. Ingen vet vad pillrena innehåller eller vilka biverkningar de ger. Pillrena är med stor...

Av nobimbosallowed - 3 mars 2012 11:15

Vår vackra värld blir galnare och galnare. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är fåfäng om jag skulle påstå att jag inte bryr mig om utseendet.Visst. Ibland väldigt fåfäng t.o.m. Men fortfarande på normal nivå!   Världen blir mer och mer ...

Av nobimbosallowed - 15 augusti 2011 15:00

Nu har det hänt igen. En person som ännu inte har barn har gett sig in i en barnuppfostrandiskussion där naturligtvis hon har djupare kunskap och mer erfarenhet än oss som faktiskt ÄR föräldrar, 24 timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, år efter år...

Av nobimbosallowed - 14 augusti 2011 17:16

För det mesta går det hur bra som helst. Jag går omkring och är tillfreds och stör mig på bagateller i tillvaron  - som de flesta av oss som inte svävar i livsfara. Men ibland kommer ångesten, oron och stressen tillbaka. Igår kom ett mms med en bild ...

Skapa flashcards