Senaste inläggen

Av nobimbosallowed - 9 augusti 2010 06:17

Tack Riesling, Xecute och Privat och Martina!

Jag fattade ingenting igår! Jag ber om ursäkt för min tröghet och skyller (man ska alltid hitta en syndabock för att själv slippa ta ansvar) på bakruset (självklart inte självförvållat) och tackar istället nu allra ödmjukast och innerligt för det!



  

Jag har läst på reglerna och kommer att följa dem - när tid finns. Ikväll...







Och nu, tadaaaaaaaaa (fanfar) utan inbördes ordning:

...tog jag plötsligt bort alla länkar till alla fantastiska bloggare. Jag skäms nämligen över att ha missat så många intressanta. Så istället vill jag bara säga att ni som ser i er besöksstatistik att jag tittat in; det gör jag för att ni är fantastiska!!


och lika mycket väljer jag att inte ge awards eftersom det kräver en påtvingad motprestation från award-mottagaren. Lite kedjebrevsvarning - och jag hatar kedjebrev!


Till Martina, Privat, Riesling och Xecute:

Jag är själaglad och djupt smickrad och ser det inte som ett tvång. Missförstå mig inte!!!! Däremot tror jag att det KAN upplevas så - som att man måste göra något tillbaka etc. Därför vill jag istället ge awards utan krav på motprestationer.


Viktoria, för dina synpunkter på mitt usla tacktal, här kommer ett (hoppas jag) tårdrypande tacktal:


Jag vill tacka mina trogna läsare Riesling, Privat och Xecute, Martina (och självklart även du Viktoria). Utan er hade jag bara varit en anonym bitterfitta, utan tolerans för bimbos, som svävade omkring ensam i den mörka cyberrymden. Nu har rymden blivit ljus och varm. Ord kan inte beskriva min tacksamhet över att ni läst min blogg och uppskattat dess innehåll. NI är anledningen till att jag står här nu. Utan er inspiration, era synpunkter och er uppmuntran hade jag inte varit den bloggare jag är idag. TACK! TAAACK! *bugar teatraliskt och torkar klädsamt lyckotårarna*


Blev det bra Viktoria? :))


Nästa regel att följa:

Mer eller mindre relevanta saker om mig själv.

1. jag har efter en utlandsresa som 16-åring (och för många öl) världens fulaste knallblåa gigantiska delfin intatuerad på min kropp - som gör att jag som vuxen är mer påklädd än vad man borde under sommaren.


2. Jag måste fortfarande sova med ljuset tänt om jag kommit att tänka på Freddie Krüger - coh blir livrädd bara av att skriva ner namnet. Ifall....


3. jag hävdar att man duger som man är bara man gör sitt bästa efter de förutsättningar man har samtidigt som jag kritiskt varje dag granskar mig, det jag gjort och mitt beteende och sällan kommer fram till något positivt.


4. jag älskar rödvin och hade gärna deltagit när vem-det-nu-var förvandlade Nilen (?) till rödvin (manna och fisk hade jag dock klarat mig utan. Om det nu var vid samma tillfälle..).


5. jag har i min ungdom varit på 20- el om det var 25-årsfest i stan och vaknat upp i en bil utanför en fotbollsarena i ett grannland med en matchbiljett (?) och endast 3 kr i fickan - och ändå lyckats förhandla mig till en hamburgare med en halvliters cola, sett mitt lag vinna samt tjänat ihop pengarna till biljett hem genom att låna (el tigga?) ihop pengar till minsta insatsen i en dagens dubbel som satt som en smäck.


6. Lider av vadsvett istället för armsvett.


7. vägrar använda glasögon (trots att jag borde) av ren och skär fåfänga.



ANNONS
Av nobimbosallowed - 2 augusti 2010 20:44

Jag skulle vilja påstå att evolutionen (eller Gud) felkalkylerade lite med kvinnans utveckling.

Hur trodde evolutionen eller Fadern att hormonerna skulle vara till hjälp i samhället?

Hormoner, hormoner, hormoner. Hela vårt jäkla liv präglas av hormoner i alla dess färger och former. Eller nåt. De finns i alla fall i miljoner.


Pubertet: Hormoner

P-piller: hormoner

Gravid: HORMONER

Föda barn: Hormoner

Bröstmjölkstillströmning: HORMONER

Mens: Hormoner

Klimakteriet: HORMONER (verkar det som)


Att vara tjej är som en orienteringsrunda där man springer omkring lyckligt ovetande tills man kommer tills första kontrollen.


Men istället för en sådan där liten käck röd klämma med små nålar eller nubb eller vad det nu är i ett kreativt mönster så får vi bara en stor jäkla häftapparat med hormonfyllda stift att klicka in direkt på kroppen: Puberteten!!!!!


Så fortsätter det. Vi får lite tidsfrist och sedan springer vi till nästa lilla hormonkontroll bestående av mens. Och så vidare. Och vidare. Alla dessa kontollstopp vi måste göra genom vårt orienteringsliv för att komma vidare. Och alla kontroller verkar bara innehålla olika doser och arter av hormoner.


En vecka per månad svullnar kroppen upp. Migränet kommer ovälkommet med illamående och huvudvärk. Depression. Fasansfull ilska. Brist på tålamod. Självförtroendetörn. Ont i rygg och med värk i äggstockarna som att det bodde en lite orienteringsvätte där inne som använde våra stackars äggledare som lianer. Det sliter och drar. Till råga på allt så lyckas vi (trots att vi klarat oss genom hela tonåren utan en enda finne) få finnar på hakan, näsan eller pannan. VARFÖR?!?!?!?


Livet är orättivst och jag vill ha någon att skylla på. Söker med ljus och lykta efter syndabock. Som hycklande icke-religiös vågar jag ju inte rikta ilskan mot Gud. För tänk om.... Man vill ju liksom helgardera sig.


Så nu riktar jag ilskan mot våra förfäder som inte hade vett nog att fortplanta sig med rätt sorters kvinnor. De skulle ha hittat någon mindre hormonstinn! Hormoner i överdos ska ICKE föras vidare.


Och vad är egentligen hormoner????? Någon? Och hur ser en hormon ut? Jag är säker på att de ser ut som sådana där små djävulssmileys och bara simmar omkring i vår kropp och hånskrattar åt människosläktet.


Jag skulle vilja dra ut alla hormondjävlar ur kroppen och stampa på dem och se deras små djävulska leenden förvandlas till munnar gapandes av förvånning. Sedan skulle jag i min tur skratta djävulskt åt de små hornprydda hormonerna som flydde i panik.


Nej, jag är inte fredlig idag! Jag är riktigt riktigt arg. Och dessutom med en finne på hakan som förstör hela min vackra uppenbarelse. Sa jag att jag har migrän? Och sa jag att jag är förbannad? Om inte; Jag är förbannad! Satans jävla hormoner.


Ps. Man får svära även i bloggar när man har PMS. Och fan ta den som hävdar motsatsen. Ds





ANNONS
Av nobimbosallowed - 31 juli 2010 17:50

Vår vackra värld blir galnare och galnare. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är fåfäng om jag skulle påstå att jag inte bryr mig om utseendet.Visst Ibland väldigt fåfäng t.o.m Men fortfarande på normal nivå!


Världen blir mer och mer absurd.


Tjejer får bröstförstoring i 16-årspresent. De är mindre genant och visa att man har ett snöre upp i rumpan än att visa världen att man har trosor på sig som visar kanter under byxorna. Tjejer planerar dagens outfit officiellt och med dagars framförhållning. Självsvält har blivit en innegrej. Tjejer lyfter ögonbrynen vid 35 - alltså redan innan de ens börjat falla. 60-åriga damer lyfter brösten. Grått hår döljs mer eller mindre skickligt. Bikinilinjen, nej hela jävla vulvan, vaxas under smärtsamma skrik - trots att den bara visas för ytterst få. Inget med socker får intas utan att man högt och oficiellt ursäktar sig för detta och berättar om den planerade kompensationen.


Killar tar anabola för att få större muskler, viagra för att inte förlora ståndet (som biverkning av steroiderna), solar sönder sig av acnen (som kommit som på beställning som annan biverkning av steroiderna). Käper antirynkkrämer för att förhindra ålderslinjerna solariet ger. Och täcker acnen med foundation - som i sin tur ger dålig hy om den inte tvättas bort rätt. När steroiderna misslyckas plastikopererar man in 6-pack på magen. Bröst ska vaxas och pung ska rakas.


Killar söker vältränad smal tjej.


Tjej söjker vältränad smal kille.


Jag söker (den dagen jakt blir aktuell) en skitrolig kille, med tolerans, intellekt, omtanke och respekt. Och med varma, ärliga ögon.


Är han snygg? Inte vet jag. För mig är han säkert det.


Är han vältränad? Troligtvis inte med tanke på att jag inte besöker gym.


Är han smal? Jag har inte en aning. Vem bryr sig?


Har han rakat bröst? Nej, det har han med stor sannolikhet inte!!!

Vem kommer ens på tanken att nobba en kille pga bröstbehåring eller ej?!? Det måste ändå toppa listan över mest puckade fix idéer hos motsatta könet.


Kanske anses jag galen av någon, men i jämförelse måste jag säga att jag är jäkligt normal!!! Visst faller jag för det yttre. För "något" hos personen. Ögon. Händer. Skratt. Humor. T ex.

Men inte fan faller jag för någon för att den har 6-pack på magen och rakat bröst.

Vi är verkligen mitt upp i Monty Pythons flygande cirkus! Hoppas världen landar snart.


Ps. själv har jag bag-in-box på magen. Och inte bara en. Utan två. En över- och en under naveln.   Och alla vet väl att bag-in-box är mycket mer och bättre - och framförallt mer prisvärt än folköl?! Ds

Av nobimbosallowed - 31 juli 2010 10:34

Jo alltså, jag var kanske otydlig.


Kvinnors kroppar är skapta på ett visst sätt. Männens på ett annat. Därmed inte sagt att alla kvinnor älskar samma mat, samma kläder, samma sorts män eller samma sätt att ha sex. Detsamma gäller så klart även männen.


Vad jag i mitt förra inlägg egentligen skulle skriva om men som jag var otydlig med var om killars onödiga komplex.


De allra flesta av oss har saker vi är missnöjda med, rentav har komplex för. I tonåren brukar det vara som mest extremt. ingenting vi gör eller har är tillräckligt gott för oss själva.


En stor näsa. En bred bak. Utstående öron. Spinkiga ben. Pipig röst. Det finns massor med SUBJEKTIVA komplex. Sånt där som man har men som man mår dåligt av och vill förändra. Betraktaren kanske inte alls upplever detsamma som personen som lider av komplexen. Subjektivt alltså. Vi har alldeles för många redan subjektiva komplex för att behöva skapa ytterligare och fullständigt onödiga.


Sedan finns det de totalt ONÖDIGA komplexen. Som att kunna pumpa på under sexakten hur länge som helst. DET är ett ONÖDIGT komplex.


Erektionsproblem, ett förståeligt komplex. Och så klart ett problem. Dessutom oroande ifall det är en ung kille.

Men att få stånd, kunna ha sex men måste öka uthålligheten på fejkat vis för att man tror att tjejerna vill ha maratonknull - det är ONÖDIGT. Och dumt!


Jag beklagar att vi varit så dåliga på att tala om vad vi tycker om. Eller att killarna varit så dåliga på att utforska våra kroppar eller söka information.


Att utsätta sin kropp för okända risker för att bli en långvarigare älskare är dumt - och fullständigt, fullständigt i onödan.


Det är inte längden på sexakten jag pratar om. För en tjej är inte sexakten in-och-ut-tiden det enda som är sexakt. Det är allt! Förspel, samlag, efterspel.


Istället killar för att förstöra era kroppar, gå omkring och må dåligt över saker som vi inte ens efterfrågar kom ihåg: Den absoluta majoriteten av tjejerna får inte ens orgasm genom penetrering - även om de njuter av det (om ni inte skaver på i timmar...). För- och/eller efterspelet; att ge en tjej orgasm före/efter din egen är betydligt viktigare än hur länge du orkar hålla ut under in-och-ut-tillfället.


Vad jag så omständigt försöker säga: Det är ett onödigt komplex! Ingen av oss (nåja, i alla fall ytterst få) söker en maratonknullare. Vi söker en bra älskare. Och det är INTE synonymt med långdraget in-och-ut.


Komplex för stora näsor eller håriga/icke håriga bröst kan jag inte påverka eftersom det är en smaksak. En subjektiv bedömning. Även om jag önskar att alla tonåringar där ute kunde förstå att de duger som de är. Att det viktiga är att vara en omtänksam människa med respekt för andra. Att resten alltid löser sig då.

Men att du ska ha stånd - ofta med utebliven orgasm (för båda) som resultat - oavbrutet i 12-timmarspass det gör oss bara trötta. Inte kåta.

Hoppas jag besparat dig ett komplex.

Av nobimbosallowed - 29 juli 2010 21:21

Läste idag hos Baraenjeppe om unga stackars killar som, av fåfänga eller komplex - inte av problem, köper Viagrakopior över nätet för att kunna pumpa på längre. Ingen vet vad pillrena innehåller eller vilka biverkningar de ger. Pillrena är med stor sannolikhet tänkt att användas tillsammans med lika unga, lika stackars tjejer.


Viagra i sig är fint. Att ha bestående problem med erektionen är ledsamt för båda parterna. Missförstå mig inte. Viagra kan vara lösningen för ett fortsatt sexliv tillsammans. Det är det fullständigt onödiga missbruket jag blir arg och ledsen över. Komplexfyllda gossar med för alldeles för lite kunskap om kvinnokroppen.


Därför vill jag skrika ut till hela världen (och särskilt riktat till alla pillerköpare. Men också för alla tjejers skull. Och för er, alla heteromän):



Vi behöver inga jävla maratonknull!


2:

Klitoris är det absolut känsligaste och den mest erogena punkten på tjejers kropp.


3:

Vi har ytterst sällan tidtagarur med oss när vi har sex. (förhoppningsvis har vi annat att tänka på då)

Vi tycker inte att pumpa in-och-ut i timmar är en kul grej. Tvärtom. Vi blir uttråkade och all vår vätska sugs upp likt en svamp av kroppen. Dessutom blir vi jävligt ömma.


4. Vi vill ha kåthet. Äkta kåthet. INTE den fejkade passionslösa som pillret ger. Passion. Hunger. Händer. Munnar. Kuk. I kombination eller i ej bestämd ordning.


Vi blir upphetsade av er upphetsning. Vi blir passionerade av er hunger. Vi blir lyckliga av att ni åtrår oss. Vi vill att ni gör OSS lyckliga. Vi räknar inte minuter. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en tjej som räknar minuter.


För vems skull pumpas det?

Inte för tjejens.

För det egna egot?

Eller är det bara total avsaknad av kunskap av tjejer?


Hellre att det av kåthet och extas går för er snabbt än att vi blir uttråkade och börjar tänka på annat än sex - under tiden vi har sex! Vi blir kåta av er kåthet!


Och ni kan ge oss precis vad vi vill ha även EFTER att det gått för er!


Om ni bara visste hur lätt det är att ge oss orgasm. Vi tjejer är ju så fantastiskt skapta att vi inte bara har slidan som erogen plats utan även ovanför, kallat KLITORIS.

Gud slog verkligen en strike när han skapade kvinnan! Och det bara av ett revben av mannen. Fantastiskt!!


Jag vill ha en man som åtrår mig. En man som blir kåt av mig. En man som visar med hela sin kropp att det är MIG han vill ha.


Vi är däremot måttligt roade av in-och-ut i något slags jävla maratonlopp. Hellre ett väl förarbetat (och/eller efterarbetat) 100-meterslopp. Nåja, får jag välja helt kanske jag väljer 800-metersdistansen, men med lika fin uppvärmning och lika fin avslutning.


Vi vill ha orgasm. Tro mig, det får vi INTE genom pumpapumpapumpapumpapumpapumpapumpapumpapumpapumpa

pumpapumpapumpapumpapumpapumpapumpa.

Gäsp ¤. Aj.

När ska den myten dö ut?


Av nobimbosallowed - 29 juli 2010 20:49

En kompis till mig har slutat jobba på ett stort telecombolag som förut var statligt men nu är privat. Hm, undrar vilket det kan vara..


Hon berättade att öppningsfrasen tog en timme i runda slängar att få ur sig:

Välkommen till Teliaz (fejkat namn). Jag heter Mia Andersson (fejkat namn). Hur kan jag hjälpa dig?

Hon berättade också att de har pengar att spela med för varje kund/potentiell kund.

Eftersom min mobil gått sönder så tänkte jag att jag ringer och kollar vad Teliaz då vill erbjuda mig.


-Välkommen till Teliaz. Jag heter Sara efternamn + efternamn (ännu längre alltså). Hur kan jag hjälpa dig?

Förutom att jag inte kunde hålla mig för skratt inför den välbekanta och något överdrivna påtvingade öppningsfrasen så funderade jag över hur jag skulle svara.

-Jo du kan hjälpa mig med att ge mig en värdlsbästa telefon gratis till universums lägsta abonnemangspris.


Alltså, man börjar väl, oavsett frågeställningen, med att säga: Hej, jag heter "Bitterfittan" (just det namnet uppgav jag dock inte).


Fast jag fick en bra telefon (dock inte världsbäst och dock inte gratis) och jag fick bland universums lägsta abonnemangpriser.


Fast det jag tänkte på när jag lagt på luren (eller snarare tryckt in "nedlagdtelefonlurknappen") var att herregud vad lätt "Mia" har det nu som bara behöver trycka på en knapp och svara: - Göteborgs Stad.


Gud vad vi krånglar till det i någon slags service minded-sörja som vi som ringer upp ändå inte fattar ellr ens noterar!

Av nobimbosallowed - 29 juli 2010 07:18

Jag gick direkt till en av kajens uteserveringar efter jobbet igår för att träffa ett par kompisar.

Stekande sol, fastande mage och tre öl. Promenerade sedan lagom lullig hemåt. Under promenaden upptäckte jag för första gången på hela dagen att jag fått på mig världens otrevligaste trosor. Men börja gräva i rumpan efter trosor när man går genom stan en olkmyllrande, solig sommarkväll, njae.. Så jag forsatte.


Äntligen hemma och i hissen skulle jag fixa till mina trosor. Det var inte trosorna. Det var mina (alltför tajta?) tajts som hasat ner och satt sig nedanför rumpan. Bara att tacka högre makter för att klänningen inte var av minivariant utan faktiskt går nedanför rumpan.


Glatta tajts + glatta trosor= dålig kombination.

Tre öl + fastande mage= mycket fest.


Tror jag ska märka upp dessa trosor med en varningstext: Bör endast användas till tajts då sex är planerat då de lätt faller av.

Jag ska även märka upp uteserveringen med varningstexten: Tillträde förbjudet för fastande magar.

God morgon! Nu är det jag som tar en ipren en stark kopp kaffe och promenerar till jobbet - med andra trosor och byxor.

Av nobimbosallowed - 27 juli 2010 19:43

Han satt lätt framåtböjd över soffbordet och berättade:


Jag var fyra år. Min syster tre. Pappa slog och slog och slog mamma. Hon skrek och grät och bad honom att sluta. Hon ropade på Gud om hjälp. Hon ropade på sin mamma. Jag grät. Jag vågade inte ropade till pappa att sluta. Jag vågade inte gråta högt. MIn syster skrek i högan sky. Mamma blödde och blödde. Han skrek fula ord till henne som jag inte förstod. Men jag hörde på hans röst att det var onda ord. Han sparkade på henne. Drog henne i håret. Min syster kissade ner sig. Sedan var han borta. Jag hämtade näsdukar åt mamma. Och handdukar. Jag försökte trösta min mamma och min lillasyster. Jag sjöng för dem båda. Jag sjöng för mig. Min mamma ville inte att det skulle komma blod på handdukarna utan hittade ett förkläde att torka sig med. Pappa var borta.

 

Vi åkte till mormor och morfar. Jag tyckte inte om dem. De tyckte inte om oss. Jag ville bara sova ihopkrypt med min mamma och min syster. Men mamma sov aldrig.

 

Vi fick bo hos min äldsta moster. Hon var inte snäll. Men inte heller otrevlig. Hon brydde sig liksom inte om att vi var där. En dag grät mamma och kramade och kramade mig och min syster. Jag frågade rädd om pappa slagit henne igen. Hon svarade att pappa var med en annan tant och inte skulle göra henne illa igen. Var inte rädd, sa hon. Men jag var rädd. Varför grät min mamma om inte hon var rädd eller hade ont? Mamma kramade oss och pussade oss och talade om att hon älskade oss.

 

Vi såg inte mamma mer. Vi bodde hos min moster och hennes man. Sedan gjorde vi inte det heller. Jag var glad och ledsen över att inte göra det. När jag var sex år fick jag höra att pengarna hon fått för att ta hand om oss var alldeles för lite för att det skulle vara värt det.

 

Vi bodde hos farmor och farfar. Farmor och farfar var fantastiska. De älskade oss. De sjöng för oss. Vi hjälpte dem på gården, vi gick med dem till kyrkan, de lärde oss allt de visste. Som vuxen har jag förstått att de inte visste särskilt mycket. Men för oss var de ALLT! De var våra mirakel. De älskade oss och gjorde allt de kunde för att vi skulle känna oss älskade och trygga.

 

Det bästa jag visste var när min pappas yngsta bror kom hem till oss. Han hade alltid godis till oss. han busade och lekte med oss och försäkrade sig om att vi skötte skolan. Jag skötte inte skolan. Min syster däremot var skötsam  - men hade svårt med att läsa och skriva.

Men farfar blev sjuk. Riktigt sjuk. Jag försökte hjälpa till så mycket jag kunde. Jag var tretton år och hade fullt ansvar för gården. Min pappa kom. Han gav mig en peng och visade kort på andra barn. Han åkte igen.

 

Vi brukade reta min farmor för att hon var så snurrig och glömsk. Hon tappade bort allting och ibland glömde hon t.o.m vad vi hette.

 

Jag fick ett brev från min mamma. I brevte stod det att hon älskade oss och att hon tänkte på oss varje dag. Att pappa ville skiljas ifrån henne och hittade på en historia om att hon varit otrogen och slog henne för att få igenom skilsmässan. (*Sverige är ett av de få länder i EU än idag som inte kräver särskilda skäl för att ansöka om skilsmässa. Skrämmande!)

Jag rev brevet i bitar. Jag hade ingen mamma. Hon övergav mig och min lillasyster. Min farmfor och farfar försvarade mamma med att hon inte hade något val. Hennes föräldrar vägrade försörja henne och hennes nya man accepterade inte några tidigare barn. Jag hatade mamma. Hon svek oss. Min älskade mamma glömde bort oss för pengar. Men mest sörjde jag.

 

Min farmor blev mer och mer glömsk. En gång hittade vi henne i ladugården gråtande och undrade vart hennes mamma var. Farfar var orolig i blicken. Min syster och jag förstod att det var något riktigt fel.

 

Farfar hade ont hela tiden. Han försökte be sin yngste son att komma hem och ta hand om gården. Det ville han inte. Han hade träffat en tjej och slutade komma till oss med godis och tidningar. Jag blev stor nog att åka på internat. Min syster ville inte. Hon ville vara hemma och hjälpa farmor och farfar. Hon slutade skolan som 16-åring. Jag flydde.

 

Pappa kom hem en helg och ville prata.Han hade inget att säga mig. Jag hade inget att säga honom. Min syster gick. Min pappa förmanade mig om att sköta mig i skolan och att hjälpa farmor och farfar. Jag slog till min pappa i ansiktet, spottade på hans skor och bad honom dra åt helvete. Jag gick till min barndomskompis hem och satte mig i deras soffa tillsammans med deras underbara familj. Jag fick mat, kramar och fick välja TV-kanal.

Farfar kom. Hans blick var ledsen. Han bad mig komma hem. Pappa hade gått. Jag ville inte hem. jag ville stanna i deras soffa för evigt. Men jag gick med farfar. Han gick långsamt och ibland hördes det stön ifrån honom.

 

Min farmor var som vanligt. Hon stod och lagade mat. Hon skällde på mig: Du får inte slå din pappa. Nog för att han förtjänar ett rejält kokt stryk, men det är inte du som ska ge honom det. DU ska inte slåss!

 

Tårarna rann nerför hans kinder. Han kastade en av soffkuddarna i golvet.

Jag hatar min pappa. Jag hatar honom. Jag tror jag skulle kunna döda honom. Han förstörde min systers och mitt liv. Jag kommer aldrig att gömma hur rädda vi var när han slog min mamma. Jag kommer aldrig att glömma mamma skrik, allt blod och vår rädsla. Jag hatar honom!

Tänk, ändå gjorde du mot mig det din pappa gjorde mot din älskade mamma. Tänk, ändå gjorde du mot dina barn vad din pappa gjorde mot dig och din syster.. Din djävul!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se