Rankningen görs årligen över världens värst drabbade länder. I Somalia och i grannländernas flyktingläger tror man nu ha det som allra sämst i hela världen. Det pågår inbördeskrig mellan klaner och krigsherrar. Förutom att människorna riskerar livet i väpnade konflikter så är dessutom svälten svår. Tillgången till rent vatten katastrofal. Den bristande hygienen och smutsigt vatten leder till dödsfall i lägren.

Sverige har därför prioriterat asyl och uppehållstillstånd till somalier, etiopier och eritreaner.

Desperat har människor försökt sig ta hit - och till sina grannländer, och till övriga Europa, ja i princip överallt där det är om än så lite bättre än vad de har just nu.

Ofta kommer en kvinna eller man utan sina barn (eller med bara ett eller ett par) och utan sin äkta hälft. De anhöriga har sedan fått komma hit och familjen har varit tillsammans igen. Med rent vatten, med mat på bordet och med en vetskap att inte leva under dödshot.

Men nu är reglerna ändrade. Nu gäller inte längre somaliska identitetshandlingar. I teorin gör det fortfarande det - men itne i praktiken. Handlingar utfärdade efter 1991 gäller inte. Endast nytagna foton gäller. Eventuellt..

Nu ifrågasätts äkta hälfter. Nu ifrågasätts barnen till dem. En del av familjen lever visserligen i säkerhet - men utan resten av sin familj. Enligt nya regler från juli i år så nekas anhöriga att komma hit.

Vem i somalia som lever under svält i ett flykingläger kan gå till en fotograf och be att få ett nytaget foto? Hur ska man retroaktivt kunna ordna ett pass som är utfärdat före 1991?

Och hur vi här i Sverige värdesätta vår byråkrati så att den får lov att gå före medmänsklighet?

Hur kan man låta en mor till fem barn sitta ensam, eller med ett spädbarn med sig, i en lägenhet i Sverige många, många hundratals mil ifrån sina svältande barn och make?

Var är den humana hjälpen i det? Att "vara tacksam för det lilla" är ett hån och ett slag i ansiktet för dessa splittrade familjer. En ren katastrof.

Jag försöker tänka mig in i situationen att jag och mina barn levde under svält, med giftigt vatten som gör oss sjuka och med ständig risk att bli skjutna. Sedan lyckas jag med löften om ett tryggt liv för mina barn att fly till en säker plats. Jag åker först och banar vägen och lämnar det absolust käraste jag har, mina barn, min anledning att leva, hos anhöriga som lovar att ta hand om dem tills den efterlängtade tryggheten är ordnad. När jag väl har hittat tryggheten och lyckan och vetskapen att mina barn ska överleva så har myndigheten gjort en tvärvändning och skriker plötsligt: ICKE! Vi kan inte veta att dina barn är dina! Där blir det nej och tvärstopp!

Mitt liv skulle falla i spillror! Skulle jag ens orka att leva? Och skulle jag, utan (enl Sverige) gilitigt pass ens få lov att åka tillbaka till mitt land? Skulle jag någonsin få se mina älskade barn igen?

För sina barns säkerhet gör man allt. ALLT! Att sitta i en lägenhet med friskt rinnande vatten gör inte mig lycklig om jag vet att mina barn kan dödas, torteras eller förgiftas imorgon. Det gör mig till ett nervvrak. Till en djupt olycklig och deprimerad människa.

Kan vi inte bara lägga byråkratin åt sidan och se människan? Se de trasiga familjerna med trauma och svält och separationer bakom sig.
Låt de fattiga få komma. Låt de svältande få leva. Ge människan en chans!

Jag blir ledsen ända in i hjärteroten!

 

Åsa

14 juli 2010 21:34

ja herregud vad jag håller med och har alltid tyckt precis så här!!!! Var ÄR mänskligheten? Var är empatin, var är kärleken, var, VAR?!?!?!

http://harlagtnerbloggarna.se

 

Bitterfittan

14 juli 2010 21:58

Nu är det du som är så god och återupptar ditt bloggande omedelbart! Och det ska räcka med att jag säger det EN gång. Så så, ut och blogga med dig kvinna! sitt inte här och flukta på andra. Förgyll världen NU!

http://nobimbosallowed.bloggplatsen.se

 

Börje Salming (Mats)

14 juli 2010 23:34

Jädrar, jag hade ingen ficklampa med mig men lyckas klicka rätt här och få in bokstäverna i alla fall, pust.
Jo, alltså, jag håller med dig. Bra skrivet, i inlägget, det är förjävligt hur folk behandlas.
och om hon som psykat ur och tillfälligtvis lagt ner bloggeriet, håller jag också med om vad du skriver. Hon behöver lite luft och bira bara. Rock. Keep up the goooooood blogging.

 

Viktoria

15 juli 2010 07:25

I Sverige har många åsikten att du ska vara tacksam och lycklig över att få komma hit. Som du skriver är det lite mer komplicerat än så. Det är ett enormt trauma att behöva leva i flyktingläger, att inte veta vad som hänt din familj, frukta för ditt liv och vara tvungen att lämna allt bakom sig för att rädda sitt liv!

Håller med om bloggerskan också

http://vickileh.bloggagratis.se

 

Peppar

15 juli 2010 09:59

tack hörni, men jag fortsätter flukta ett tag till, totalt desillusionerad och med en sprillans ny avsky för puckofeminister som inte ens läser manliga inlägg ordentligt. och nu återgår vi till det här inlägget, som INTE handlar om mig (konstigt nog, för allt borde faktiskt handla om mig! :D ) och det är så himla sorgligt! världen är vidrig, så är det. blir snart misantrop.

http://http:/doggystylee.bloggplatsen.se

 

Faktamannen

18 juli 2010 22:27

Vem fan tror idioten ovan att hon är? Hon vet mycket väl varför det sällan handlar om henne (menar förstås hundställningsdiggar´n)...
Nu till saken. Ja visst är det förjävligt med massor av totalt onödig och konstig byråkrati. Det som är ännu värre är att det väldigt sällan verkligen är de som är fattiga som får chansen att fly vare sig de har giltigt pass eller inte. De som flyr är nästan alltid människor som har det gott ställt i landet de flyr ifrån. Jag menar absolut inte att de inte borde få komma hit, då de självklart gör som alla människor skulle göra om de kunde, dvs rädda sig och sin familj från ett våldsamt krig, brist på tillgångar eller politiskt förtryck.

Det kostar väldiga summor att illegalt ta sig från ett land till ett annat 2000 mil bort. Detta innebär mycket planering så både tid och pengar behövs. Det är många som utnyttjar de möjligheter de ser i detta så mycket av de pengar de som ska fly satsar, försvinner genom bedrägerier vilket ingår i budgeten!? Därför är det de välbärgade som får chansen att fly förutom till en väldigt liten del. Denna del består av sk "kvotflyktingar" vilket innebär att de fått ekonomiskt stöd av FN av någon speciell orsak, att de fått chansen att fly. Sverige tar emot förhållande vis hög andel kvotflyktingar. Denna höga andel består av 1000 - 1800 människor per år. Island vill inte ha dit flyktingar så de tar emot runt 20 personer och endast vartannat år?

Eftersom vi omöjligt kan göra något för att Sveriges regering ska göra allt de kan och borde, vad gäller både byråkratin och att människor som svälter inte får den hjälp de behöver , får man ta saken i egna händer. Jag tycker fler (om inte alla) borde göra det de vill, tror och påstår sig göra, dvs ALLT DE KAN! Jag känner en handfull människor som verkligen gör ALLT DE KAN (och vill förstås) för andra människor. Detta måste förstås ske på de drabbades hemmaplan och de (som gör ALLT) anser, precis som jag, att vi har råd med ett par tusen för att åka dit, så att åtminstone några fler människor får hjälp. Detta sätt tycker jag är det bästa om de som har det svårt inte har möjlighet att fly sitt land.

Jag själv kan tyvärr inte påstå att jag gör allt jag kan och definitivt inte allt jag skulle vilja, men jag gör mer än de flesta andra människor. Jag börjar dock närma mig "ALLT JAG KAN gränsen". Fler behövs!

Hoppas kommentaren är lagom långt?
Simma lugnt//F

http://faktamannen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Han satt lätt framåtböjd över soffbordet och berättade:   Jag var fyra år. Min syster tre. Pappa slog och slog och slog mamma. Hon skrek och grät och bad honom att sluta. Hon ropade på Gud om hjälp. Hon ropade på sin mamma. Jag grät. Jag vågade i...

Läste idag hos Baraenjeppe om unga stackars killar som, av fåfänga eller komplex - inte av problem, köper Viagrakopior över nätet för att kunna pumpa på längre. Ingen vet vad pillrena innehåller eller vilka biverkningar de ger. Pillrena är med stor...

Vår vackra värld blir galnare och galnare. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är fåfäng om jag skulle påstå att jag inte bryr mig om utseendet.Visst. Ibland väldigt fåfäng t.o.m. Men fortfarande på normal nivå!   Världen blir mer och mer ...

För några år sedan blev jag arbetslös. Jag hade haft ett extremt högavlönat jobb med massor av förmåner av arbetsgivaren, ett stimulerande, kreativt jobb med fantastisk arbetsledning.   Den som läst min blogg from the beginning vet att jag med ...

Nu har det hänt igen. En person som ännu inte har barn har gett sig in i en barnuppfostrandiskussion där naturligtvis hon har djupare kunskap och mer erfarenhet än oss som faktiskt ÄR föräldrar, 24 timmar om dygnet, vecka ut och vecka in, år efter år...